Awake and all alone in the dark
Klockan visar just nu 4.47 och på tv är det ingenting vid den här tiden på dygnet, Tilda insjunade i magsjukandet igår kväll precis innan det var sådär dags föt att försöa sova men då blev man uppe en bra stund till. Alvin har än så länge klarat sig och jag hoppaas innerligt att han gör det helt och hållet, jag kan inte tänka mig att en sån typ av sjukdom i hans ålder skulle vara nå bra. Men alla barnen sover just nu iaf och Oliver har varit spyfri ganska så änge i när han vaknat lite senare på morgonen så ska jag stoppa in honom i duschen och få honom ren utefrån och hoppas att han inte åker på det en andra gång. Själv så känner jag mig pigg och alert även fast jag kanske inte fått många timmars sömn men jag har inspirationen upp än så länge och storstädning och saneringen ska strax påbörjas då det inte finns så mycket annat man kan göra vid den här tiden på dygnet.
En vecka utan dagis känns skönt dock inte roligt att dom vart sjuka men så länge jag slipper så är jag nöjd och glad, magen skriker igentligen eftr någonting att äta men vid sånna här tillfällen så säger kroppen ifrån och jag klara inte av att äta någonting. Vatten är min bästa vän tills jag vet att detta är över och det skrämer mig lite då jag inte vill skada liten i magen men med ett psyke som detta när det gäller magsjuka så är min kropp inställd på detta så jag hoppas att detta är kortvarligt och jag får gå tillbaka litte den normala vardagen.
I Fredags eller jag i Torsdags redan faktiskt så gick jag in i vecka 26 och magbilden har jag tänkt att ta hela helgen men vart framskjutet hela tiden och nu detta så efter sjukdomen så blir det en ny magbild uppe. Men än så länge så känner jag hur liten rör sig allt mer och mer för var dag som går, upp och ned och hit och dit sen allt detta kisseri gör nätterna ganska så långa.
Nu sa jag avsluta detta inlägg med hoppet om att magsjukan är snart borta. Kramar!!!
En vecka utan dagis känns skönt dock inte roligt att dom vart sjuka men så länge jag slipper så är jag nöjd och glad, magen skriker igentligen eftr någonting att äta men vid sånna här tillfällen så säger kroppen ifrån och jag klara inte av att äta någonting. Vatten är min bästa vän tills jag vet att detta är över och det skrämer mig lite då jag inte vill skada liten i magen men med ett psyke som detta när det gäller magsjuka så är min kropp inställd på detta så jag hoppas att detta är kortvarligt och jag får gå tillbaka litte den normala vardagen.
I Fredags eller jag i Torsdags redan faktiskt så gick jag in i vecka 26 och magbilden har jag tänkt att ta hela helgen men vart framskjutet hela tiden och nu detta så efter sjukdomen så blir det en ny magbild uppe. Men än så länge så känner jag hur liten rör sig allt mer och mer för var dag som går, upp och ned och hit och dit sen allt detta kisseri gör nätterna ganska så långa.
Nu sa jag avsluta detta inlägg med hoppet om att magsjukan är snart borta. Kramar!!!

Trackback