Förlossnings berättelse.

Förlossnings berättelse.

Jag ska nu jag försöka komma ihåg alltihop från min förlossning med Oliver, eftersom det var en efterfrågan på min förlossningsberättelse. Jag hade inte tänkt att skriva en men det är som ett minne så därför bestämde jag mig för att skriva en förlossnings berättelse.

Sent på Onsdagen den 31 December 2008 så hadejag värkar och ringde förlossningen så vi åkte in och det vissade sig att det var värkar men inte förlossnings värkar tan bara sånt man har innan som vanligt. Så vi hadefått skjuts av mamma in till förlossningen men blev kvar där övernatten för att mamma skulle slippa at behöva åka hela vägen tillbaks igen för att det bara ver ett falsktalarm så vi fick övernattnings rummet och där låg vi över natten så komma mamma och hämtade oss dagen efter. Dagarna gick men ingenting efter det den dagen, Tilda var 9 dagar över tiden så hade tankarna över att han också skulle gå över tiden. Det är väldigt jobbit i slutet av graviditeten var tjock, svullen i fötter och ont i rygg och ben.


Tilda när hon var några minute gammal bara. Så fina minnen jag har kvar av den tiden när hon var så liten.
Nu är hon en jätte stor lite flicka, min ängel.


Jag åkte hem till mamma Torsdagen den 9 Januari för att ta en paus från mamma livet och tänka lite på mig eftersom min BF (Beräknad förlossning) var den 10 Januari, skulle ta en sovmorgon för att vila upp kroppen inför min förlossning om det nu var så att han skulle komma på den 10.

Men nu till början på det hela.

Skulle till MVC (mödravårdcentralen) klockan 10 så jag fick nte så mycket sovmorgon men vaknade vid 8 och kände av en ond känsla i ryggen men det försvann efter ett toa besök så jag tänkte inte så mycket på det men hade tanken i bakhuvudet att det kanske är en början på förlossning. Men det blev aldrig någon mer tanke på det utan gjorde mig i ordning för besöket på MVC och det gick bra som vanligt. Mäte magen och kollade hjärtljuden och sen var jag klar. I bilen tillbaks från MVC besöket så kände jag det igen, det gjorde inte direkt så där jätte ont men det kändes.

Pojken hade inskolning med Tilda på dagis så han var inte hemma när jag kom hem, men hade inte tanken på att säga någonting till han denna gång förens jag var säker på att det var på ge. Efter det där besöket på sjukhuset tidigare så ville jag inte göra han orolig eller stressad.

Så dagen gick och kände lite då och då men hade inga stora tänkar på det utan tyckte att det bara var helt normalt, mamma var förbi en stund med Mathilda så att Tilda fick leka en liten stund.
Vi upp till pojkens mamma en stund för att få en nypa frisk luft. Jag tog en kopp te och hade då hade det onda gått över till värkar och visste då att det var på gång för förlossning men sa ännu ingenting till pojken utan satt där och tog smärtan som ingenting. När vi gick hem så var klockan 8 ungefär så Tilda hade redan somna halvägs i pulkan så det var bara att sätta på henne en pyjamas när vi kommit hem och lägga henne i sängen.

Pojken fick sin tid vid datorn eftersom Tilda sov så då passade jag på att diska och städa liteför att glömma bort smärtan. Det fungerade ganska så bra och hade kolla på värkarna och det var ugefär 6-7 minuter i mellan varje. Men hade fortfarande inte sagt någonting till pojken och inte till mamma heller efter som det var hon som skulle skjutsa oss in.

När klockan var runt 10 på kvällen så sa jag att det kanske var en bra idé att ringa till förlossningenoch berätte så han var så snäll som han är och gjorde det medan jag packade klar och tog fram övenattnings grejer till Tilda som skulle sova hos mamma medans vi var inne på BB.

Efter att han pratat med dom så sa han att dom hade sagt att vi skulle åka in när vi kände för det eftersom det inte var första gången. Så vi ringde mamma efter samtalet med personalen på förlossningen och hon kom hit  efter att hon lagt Mathilda i säng. Mamma kom körandes efter en 10 minuter kanske och hon stannade för en kopp kaffe eftersom det inte var så brottom att åka ännu. Så jag hade fixat allt inför hemförden med den lilla pojken som vi skulle få och det var fixat och klart med säng och vagn oh allt.

Vi 11 så kunde jag inte stå ut med smärtan längre och vi satte oss i bilen påväg in till Falun, fick säga till lite tidigare eftersom det tar ca 45-50 minuter att åka in till Falun från Insjön. Så jag satt i framsätet och hade värkar med 3-4 minuter i mellan så jag hade ganska så ont men tog smärtan eftersom det är en naturlig sak som hör till förlossningar och ska man ha barn så ska man tåla lite smärta får då vet man att man är en värdig mamma tycker jag.

Vi kom in till förlossningen och pojken tog en cigg innan vi skulle gå in för att ta en lugn paus för sig själv innan allt skulle handla om mig. Vi klev in på förlossningen klockan 11.50 och blev väl bemöt. Fick ett rum, tror att det var samma rum jag hade när vi skulle få Tilda. Men iallafall så satte dom en CTG på magen som mätte mina värkar och bebisens hjärtljud.

Jag hade verkligen starka värkar men ingen lustgas ville jag ha, ville inte vara helt borta när man skulle få se sin lilla bebis första gången så sa nej till det. Vid klockan 01.35 så önskade jag mig EDA så dom skulle gå ut och ringa efter narkos läkaren för att se när han kunde komma, så var tvungen att vänta lite innan jag kunde få en EDA.

Så dom undersökte mig och jag var öppen hela 5cm då. Så tiden gick och jag låg där på sängen och hade masiva värkar och längtade verkligen efter en EDA, dom skulle bara undersöka mig en gång till innan och då var klockan 01.55 och jag var öppen 8cm så att det var försent och såklart för att dom skulle sätta in en EDA så jag fick gå igenom förlossningenutan någon bedövning men det gick ganska så bra ändå tyckte jag.

Sen gick det ganska så fort tycker jag, 02.10 så fick jag kryst värkar och 02.15 så gick vattnet jag hade jätte ont men fick stå ut med det och sen tog det bara 4 minuter så hade jag min lilla pojke på magen hel fin och frisk, precis så det ska vara. Han vägde 3440gram och 50cm lång.



På handen hade dom gjort klart för en EDA med fick aldrig en.
Men här är min lilla Oliver bara några minuter gammal, tänka sig nu har han vuxit en massa och är tre månader gammal.
Min lilla ängel.