Nu var det ett tag sedan det vart några ord skriva här på bloggen. För att vara exakt så skrev jag ju mitt sista inlägg 1 December 2012 och det känns väl lite ledsamt tycker jag då jag älskar att skriva av mig några ord och känna att jag gör någon mening med det. Nu har vi sen jul varit sjuka med både de ena och det andra men nu hoppas jag att vi haft den sista sjukdoms perioden för den här vintern och att våren kommer med stor fart.

 

Det är väl det som hänt sen sist om man bort ser från att mina barn växer med häst längder och nya saker upptäcker dom varje dag, Lova blir nu den 23 Mars hela 10 månader och har redan tagit sina första steg helt själv utan stöd så snart springer hon runt här med sina älskade syskon. Åh gud va månn dom är om varandra det är sagolikt hur mycket dom älskar varandra, visst alla barn hamnar i tvist ibland men här händer det väldigt sällan att dom bråka så man måste sära på dom.

 

Själv så har jag väl kommit ur min vinter koma väldigt tidigt och ser livet lite ljusare än vanligare såhär års då jag verkligen är en anti vinter människa. Kameran och fotograferandet har äntligen slagit tillbaka med stora slag och jag älskar att fotografera igen vilket kanske märks då det vart två bild inlägg innan jag fick fingrarna att flyga över skrivbordet. Skolan har rullat vidare och är i sluttampen på ännu en kurs och det känns underbart att jag har kommit så långt utan att jag gett upp och hoppat av trotts att jag många gånger stått i mörkret och ångrat att jag börjat från början men livet känns bättre och jag ser fram emot att få klart den här utbildningen så jag kan ta mig vidare ut i jobbvärlden och utforska vidare för att se vad jag vill göra här näst om det blir att stanna som undersköterska eller fortsätta som planerna var från början.

 

Året 2013 kommer att vara det året som det händer många fantastiska saker i våra liv, Lova fyller sitt första år, jag går klar utbildningen och får mig mitt första jobb någonsin, min älskade stora tjej börjar lekis till hösten, Lova börjar dagis till hösten och vi ska ju glömma det största av allt, ett tio årigt förhållande gör ett stor lyft och går ihop som man och hustru åh gud va fult det låter men vi för oss samma till ett efternamn och fortsätter våra liv som familjen Costello!